Begränsad och samtidigt oändligt obegränsad

FullSizeRender 7Tänk att jag kan känna det på samma gång eller i samma tanke i alla fall. Johan har haft det så tufft så länge, för han åkte på en jätteförkylning redan då vi kom till Stockholm i början av april. Han hade precis börjat komma igång och minska medicinerna innan vi åkte och så tar en förkylning ner honom på minus ….minus igen.

 

Han får så mycket mer ont och tar helt slut och de dagar han orkat vara vaken den sista månaden kan räkas på en hand. Vi gör allt för att det ska vända. Vi känner varandra så väl nu så vi vet att det mesta handlar om att ha tålamod och inte köra på för hårt, utan samla energi och ta en dag i taget och göra den så bra som det bara går. Å Johan är en kämpe utan dess like för han VILL och aldrig lägger han det på mig eller gnäller. Idag är jag så glad att vi kunde gå en sväng tillsammans på förmiddagen och så ner på ”stan” på Farmers Market nu i kväll.

 

Ibland kan jag fastna i att jag känner mig begränsad för att det är som det är. Och det är klart att det är som det är. Men det som begränsar mig mest är mina egna tankar och även förväntningar på hur det ska vara, istället för att se det som det är, och hitta glädjen i allt som är. Jag märker en enorm skillnad i de dagar jag fokuserar aktivt och medvetet på det som ÄR och det jag vill ska växa. Då känner jag mig jag oändligt obegränsad och får så mycket energi och kraft.

 

FullSizeRender 6Jag förstår att den här lektionen ska jag som en ”superdrömmare” tydligen ha mycket av, så jag blir mer och mer medveten hur jag reagerar när jag blir ett offer för omständigheterna. Så klart så går jag vissa tider på dagen på pumpen och blir en offerkofta men med alla lektioner jag får så hittar jag snabbare och snabbare ut. Jag förstår också bättre vad det är för takar som sätter igång och jag kan snabbt välja en annan känsla för offerkänslan hjälper varken mig eller Johan.

 

Offerkoftor kommer inte att förändra varken mig eller världen, men jag tror att kärleks och glädje koftor kommer att göra det.

 

Vi är i vår dröm stad och här är så klart också vardag. Det blir inte som vi har tänkt när Johan inte orkar, men frågan är om det egentligen begränsar mig. Jag kan fortfarande jobba mot vår dröm och tro på mig själv och oss. Jag kan välja hur jag vill må och vad jag vill fylla mitt liv med. Det kanske inte just nu blir så mycket ifyllt av ”görande” men mer av varande och härvarande. Kanske är det just det som är det obegränsade just nu som gör att drömmarna och visionerna får tid att lägga sig på plats tills vi båda är fit for fight.

Jag vet inte men jag väljer att tro det för då känner jag mig oändligt priviligierad och obegränsad.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s