Lurigt med kläder

Hej och god morgon och Tack för alla kommentarer
Här är klockan 0732. Jag brukar vakna kl 0500 ( inte av mig själv utan med klocka för jag så gillar att vara vaken på morgonen och i mitt nästa liv vill jag ha gåvan att vara morgon pigg )
Jag har slarvat någon vecka men nu tagit upp det som är min grundpelare i allt( fattar inte varför jag släpper men har några teorier som jag skriver ner senare ) Jag mediterar en timme varje morgon. Ibland så sitter jag bara tyst men nu har jag Dr Joe Dispensas meditation som är en guidad edition på ca 95 min.

Mer om det senare för idag ska jag iväg på en tvål workshop. Jag var på två dagar för några veckor sedan och nu är det en fortsättning. Mycket intressant och kul och här ser jag potential.
Men det var inte det jag skulle berätta om nu för jag skriver mer om det i kväll när jag kommer hem.
Det jag nu tänker på är Vad ska jag ha på mig. Och det kan ju verka som en bagatell men här är det lite lurigt. Förra workshopen hade jag ett par kortbyxor och en blus första dagen. Jag tänkte att det kan ju bli lagom. Men jag var den enda som inte hade långbyxor för alla visste att det var i ett rum med
aircondition. oj vad jag frös………… 🙂 Så dag två blev det jeans och en blus ….men då var jag helt blöt av svett innan vi var där för här är det 29 grader och sol 🙂

Och när man åker in till stan och ska gå in på posten eller en bank eller något kontor så måste man ha något som täcker axlarna och kjol eller byxor nedanför knä annars kommer man inte in…..
Alla är verkligen propert klädda och snygga i håret och jag har aldrig sett så många vita skor så det ligger en enorm värdighet och stolthet i kläder.
Så idag skulle allt vara enkelt om vi var på samma ställe …men de har bytt ställe och då är frågan …..Hur ska jag vara klädd 🙂 för att inte drypa av svett …….vara värdigt klädd och inte frysa.

Ja jag vet att det är en liten fråga men det är just dessa frågor som blir intressanta när jag skalar av…framförallt är det intressant hur jag reagerar när jag är en minoritet ( både vit och felklädd) och jag själv känner av det starkt men jag blir bemött med respekt kärlek och vänlighet och de vill verkligen inkludera mig.
Så som vanligt så tar jag det jag känner mig bekväm i och så vet jag att det inte är kläderna det sitter i utan det är hur jag bemöter både mig själv och andra och att jag är trygg i det.

Skriver mer ikväll och än en gång Tack för era fina kommentarer och tummar för det ger mig en fin och kärleksfull spark i baken att skriva
Kraaaam för NU

Ja som ni ser!

Nu när jag skulle börja blogga så upptäckte jag att bloggen inte är den snyggaste och att det är mycket som borde göras om …..men jag behåller allt som det är för att inte tappa fart ( läs skylla på att jag inte kan blogga för att bloggen inte är uppdaterad och har en snygg design)

Jag känner att det är så enkelt att skylla på det och sedan blir jag fast med det jag är superdålig på och då får det ta energi och kraft ifrån mig istället för att jag äger den på att skriva och att dela med mig.

Det här är en sak som har blivit så tydlig för mig. Jag reagerar så strakt på när jag ska göra saker som jag inte är duktig på eller tycker är roligt. Det kanske går hand i hand för är man duktig på något är det oftast roligt …..men det jag menar är att jag har kunnat tvinga mig att göra det som jag tror är viktig och tråkigt istället för att ta energin och göra dubbelt så mycket av det jag tycker är roligt och dessutom samla energi.Det går inte nu! Eller jag väljer bort det. Men kanske kommer jag att vilja lära mig och lägga tid på just designen på bloggen när jag är igång …eller så önska jag att någon ska höra av sig som älskar att göra det och så blir det bra.

Men det var en förklaring eller jag kan säga ursäkt för den omoderna bloggen. Jag hade till och med ett meddelande som sa att jag hade en webbläsare som var föråldrad. Fniss 🙂

Så på tal om att vara snäll med mig själv så kan jag här nere släppa det som inte spelar någon roll och det jag inte har någon användning för här….vilket är mycket. det är otroligt intressant att vid 51 års ålder lära om och lära nytt och verkligen svälja min stolthet och lyssna för att de som lever och bor här på Grenada vet hur det fungerar och har fungerat och jag är ödmjukt stolt över att få ta del av deras kunskap …även om det svider och skaver i egot ibland 🙂

NU tror jag det är dags för mig!

OJ!!! vad jag har velat skriva på den här bloggen, men det har inte kommit några ord…….

Jag har ofta tänkt att jag vill skriva av mig och även dela tankar och funderingar ….men så när jag har tittat på bloggen har det bara blivit stopp!

Några av er har frågat när jag ska börja skriva igen och om jag inte kan dela med mig lite av det jag är med om …….. Jag är så glad att ni frågat och även påmint mig för kanske är det också lite tjat och någon som påminner mig som behövs. Tack!!!

Igår kände jag att nu är det dags och idag så vågade jag mig in här…….
Lite läskigt för det sista inlägget är innan mitt liv helt kraschade, så först så tänkte jag ta bort allt för det känns både som en helt annan värld, ett annat liv och en annan Karin.

Men det är också en del av mig som formar mig till den jag är nu och de val jag gör och inte gör så det får vara kvar.
Jag har bara lagt in några bilder mellan så att det blir en tydlig början från här och nu.

Så för snart 3,5 år sedan så förlorade jag allt och som 49 åring så fick jag börja om utan bostad, utan ägodelar, utan jobb, utan pengar och utan min livs kärlek och framförallt så hade jag tappat tilliten till livet, alla människor och framförallt mig själv och mina drömmar.

Men med mina underbara döttrar, en sjukvårdsförsäkring, några fina vänner och en underbar mamma samt eget jobb med mig själv att varje minut välja att leva och tro på det goda så började jag läka och leva igen.

En morgon när jag vaknade, så vaknade jag med en önskan att få ”börja om” bygga om mig själv och bygga på det jag mår bra av och det jag tycker är viktigt och en stor önskan att få bidra. I den tanken så kom också en önskan att jag skulle vilja göra det på en liten ö där jag kunde få skala av, vara i och vid havet, samla solnedgångar och leva enkelt samtidigt som jag kunde få bidra.

Just då för knappa tre år sedan när jag tänkte det så hade jag ingen aning om att det ens fanns en ö som hette Grenada och låg i Karibien……ännu mindre visste jag att jag skulle skapa en möjlighet att åka dit inte bara en utan 3 gånger för att leva enkelt, skala av och bygga om mig själv …..

Men här är jag NU!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om men jag skriver väl det som kommer upp i mig och så får ni gärna ställa frågor eller ge förslag på vad ni är nyfikna på att veta. Både när det gäller Grenada och mig och hur jag tänker och agerar. ( Det sista är en gåta för mig med men jag kan ju alltid försöka förklara, vilket kanske också hjälper mig att veta varför och hur)

Så nu börjar jag och jag säger välkommen till Grenada och till mitt underbart spännande liv där allt är en gåva och en lektion i att se vad jag får energi av och vad som tar energi och hur jag kan förändra mig själv till egentligen allt som jag mår bra av ………men också hur det är att leva utan en plan och utan något fysiskt att komma ”hem ” till. Det skapar mycket funderingar både hos mig själv och de som står mig nära.